Här inleds det första inlägget i min blogg. Bloggen är en uppgift vi har fått på en av våra svenskalektioner, och den andra bloggfrågan jag ska besvara (den första har jag inte kunnat hitta, och kan därför inte heller besvara den.) lyder: "vad du tyckte om Hanna huset hunden först - och om, och i så fall hur, din läsupplevelse förändrats under/efter samtalet?" och här kommer svaret:
Vi i klassen N12e har under vår svenskalektion fått läsa, diskutera och reflektera kring barnboken Hanna Huset Hunden, skriven av Anna-Clara Tidholm, utgiven år 2004. Min första uppfattning av boken var dels frustration, irritation och obehag eftersom jag kände att det fanns ett budskap, en djupare mening, precis under ytan i texten. En djupare mening som var precis utom räckhåll för mig. Men jag kände mig också upprymd, glad och intresserad, därför att jag inte direkt kunde dra några slutsatser om vad författaren ville förmedla till läsaren. Det var en intressant upplevelse, att läsa en bok avsedd för barn som jag, som femtonårig bokmal, inte kunde förstå innebörden av. Jag var så att säga, ganska exalterad över uppgiften.
Men jag måste ändå erkänna för mig själv, att jag innerst inne kände mig lite smått skeptisk till den här författaren, hur skulle att litet barn kunna förstå vad en person i gymnasiet inte kunde förstå? Hur skulle de reagera på en så mörk och skräckfylld bok, fylld med underförstådda meningar, i både bild och skrift?
Lektionen flöt på med att klassen delades upp i par, där vi fick börja diskutera boken. Det är varje gång lika förvånade hur mycket mer två personer som diskuterar kan komma fram till än en person som tänker själv. Jag och min samtalspartner diskuterade mycket kring bilderna i boken. Min partner var ganska intresserad av halsduken som Hanna stickade genom hela boken, medan jag snarare lade mitt krut på att reta upp mig själv över de konservativa könsnormerna i boken. Som till exempel att huvudpersonen Hanna ägnade all tid åt att sitta hemma och sticka. (Jag måste bara få tillägga inom den här parentesen att jag verkligen avskyr könsnormer, och att det retar mig extra mycket att man börjar med dem under barnens unga år. Därför tycker jag att det är mycket opassande att det finns sådana i barnböcker). När vi sedan redovisade vad vi kommit fram till i grupperna så fick vi höra de andra gruppernas slutsatser. Det fanns flera som trodde att det handlade om en skilsmässa eller om Hannas kärleksproblem. Lektionen fortsatte med en mer öppen diskussion i hela klassen. Efter flera handuppräckningar och efter att läraren gått igenom en del saker på tavlan som vi sagt som hon tyckte var bra eller värt att ta upp, så kunde nästan hela klassen dra slutsatsen: att boken handlade om en flicka som växer upp i ett missbrukarhem, med oansvariga och icke tillförlitliga föräldrar, och till slut om hur hon får hjälp av socialen och äntligen finner tryggheten.
Min uppfattning om boken hade vänts från att i ett betyg från ett till tio, ge boken en tvåa, till en sjua. Den djupare meningen skakade om mig ganska så rejält, och man inser hur bra man själv har det, som har ett eget tryggt hem med föräldrar som stöttar en och som man kan lita på. (Även fast det är ett faktum att könsnormerna fortfarande existerar, annars hade jag gett boken ett ännu högre betyg).
Det var allt för mitt första blogginlägg. Jag hoppas att du/ni som läser det här har uppskattat läsningen och att mina tankar har kunnat ge dig/er en tankeställare.
/Vidar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar