Teater - "Utan titel"

I dag är det dags för ytterligare en bloggfråga, den fjärde och sista den här veckan. Eftersom vi i klassen har fått se teaterpjäsen "Utan titel" så lyder bloggfrågan naturligtvis: "Vad bär du med dig från den? Varför? Finns det något i diskussionen kring möjliga titlar som du tyckte var viktigt eller intressant?"

Svaret på frågan finner du/ni här nedanför:

Föreställningen var en monolog (det fanns med med andra ord bara en skådespelare), som till största del handlade om livet som flykting. Hur hemsk flykten kunde vara, hur svårt vissa kan ha att anpassa sig till den nya kulturen och framförallt om hur hemskt man kunde ha det i hemlandet. Något som verkligen berörde mig var när skådespelaren berättade om när skolan hade delat ut guldnycklar till barnen. Guldnycklarna betydde på ett ungefär att barnen skulle få hjälpa landets armé genom att verka som minröjare. Med andra ord skulle barnen få springa framför armén över minfälten och offra livet för att armén skulle komma fram oskadd. När huvudpersonen sedan kom hem och viftade med guldnyckeln framför sin mammas ansikte bestämde hon sig för att ta sin familj och fly till Sverige  De blev tvungna att resa illegalt, med falska pass, i vilka det påstods att de var Italienare. 

Jag tycker att det är ofattbart hemskt att man kan lura barn att de ska få ett ärofullt uppdrag och kämpa för landet, när man endast använder dem som kanonmat. Det är enligt min mening alldeles omänskligt, vilka (grovt uttryckt) djävlar skulle kunna göra något så hemskt!!?

Något som skådespelaren också berättade var att minorna kunde vara svensktillverkade, vilket inte heller är klokt. Vi i Sverige, som är en fredlig demokrati, ska inte förse diktaturer med medel som de tillgriper för att våldföra sig på de mänskliga rättigheterna. Det är så omoraliskt så att man mår illa...

Något som också skakade om mig var hur de beskrev det extrema kvinnoförtryck som fanns i landet. Som att kvinnor och män inte får vistas i samma rum, att kvinnor får inte visa håret och att kvinnorna inte ens får prata med män!

Vi fick senare diskutera olika titlar som vi tyckte passade till pjäsen. Det mest förekommande ordet i titelförslagen var så klart "guldnyckeln", eftersom det var den som fick den här familjen att fly. Men det fanns flera alternativ som jag tycker skulle ha passat, som till exempel "Persiskt te" eller "Flykten". Eftersom pjäsen var väldigt komisk så gillade jag även förslaget "Me and my pall" eftersom skådespelaren satt på en sliten pall som han verkade gilla väldigt mycket. Om jag skulle ha namngett pjäsen skulle jag nog ha valt att ge den namnet "Valfri titel". Det skulle öppna för publiken att skapa sin egen tolkning av pjäsen.

/Vidar Ekström