Allmänna tankar - och dess påföljder (ingen uppgift)

Dagens tanke.

Existerar något innan vi själva upptäcker det?
Till exempel, jag ska köpa nya skor och vandrar då in i en sko-butik. Då slår tanken mig att, fanns skobutiken här innan jag kom dit? Eftersom att jag aldrig tidigare varit där, så kan jag inte vara säker på att den faktiskt fanns där. Inte heller kan jag vara säker på att den aldrig funnits där. När affären försvinner ur sikte undrar jag också om affären finns kvar, när jag inte är närvarande. Skapar jag nya ting som fortsätter att existera efter att jag avlägsnat mig därifrån? eller faller dem samman och återgår till att inte existera?
Tanken skulle åtminstone kunna passa in i vår värld, då vi inte kan bevisa att något finns när vi själva inte ser det. Detta skulle kunna innebära att vi skapar och avlägsnar nya människor och miljöer, utan att vara medvetna om det.

Nu, när jag sitter och skriver, kan jag också undra varför jag skriver "ni". Om min teori stämmer så finns ni inte när jag inte ser er. Alltså innebär det här att jag sitter här och, likt en virrig pensionär, pratar med mig själv.

Och vem vet, när jag inte ser något behöver inte det betyda att de upphör att existera bara för det, de kanske fortsätter att existera, men ser annorlunda ut, eller så är de oförändrade även när jag inte ser dem. Det går tråkigt nog inte att besvara mina frågor, eftersom det är omöjligt att se något utan att se det.

Men ha i åtanke att, exakt vad som helst kan finnas bakom er, utan att ni är medvetna om det.

Babel - Ett dilema

Vi har (inte så nyligen, eftersom att jag som vanligt är väldigt sen med att uppdatera i bloggen) fått besöka tv-huset och se på inspelningen av programmet "Babel". Där gästade två kända författare programmet, nämligen Jonas Hassan Khemiri och Jonas Gardell, De två Jonas:arna.
Blåggfrågan den här veckan (vecka 40, fast jag skriver det här vecka 46) lyder "OM det var alldeles nödvändigt att läsa någon av böckerna som nu Jonas Gardell respektive Jonas Hassen Khemiri precis kommit ut med - vilken skulle du välja, och varför?" svaret följer nedan.

Båda författarna gav ett intryck av avspändhet inne i studion, som förvånade mig. Om jag skulle stå inför en stor publik, och spela in inför ett program som förmodligen kommer sändas över hela Sverige  då skulle jag vara väldigt osäker och nervös. Jag vet inte hur de lyckades hålla sig så lugna, så jag utgick ifrån att det antingen rörde sig om att de kände sig så hemma på ämnet de skulle diskutera så att det dämpade oron,  eller om de i själva verket var vettskrämda, men bara bra på att hålla masken.
Båda författarna verkade vara väldigt kompetenta skribenter, framförallt Gardell verkade väldigt erfaren inom författaryrket. Om jag skulle läsa något av deras verk så skulle jag välja Gardells. Dels för att det rör sig om ett väldigt viktigt ämne, och för att han verkar vara en väldigt duktig författare. Men jag skall heller inte förtala Hassan Khemiris verk, som också verkar vara väldigt bra. Men, i dagsläge så vinner Gardells "Torka inte tårar utan handskar" över Hassan Khemiris "Jag ringer mina bröder".

/Vidar Ekström